fredag 15 april 2011

Nere

I de kanaliserade texterna som jag läser varje vecka påpekas ju att vi nu bombaderas av energivåg på energivåg. Det är tröstrikt, ger en förståelse till varför varandet  kastar så mycket. En dag helt på topp, glad, energisk, positiv och sedan igen en period av att vilja helt ge upp. Byta liv med någon annan, fly, försvinna, känslor av att det inte finns något att leva för. Eftersom jag ändå i grunden är trött känns små motgångar extra hårt.

Samtidigt längtar jag helt otroligt efter en partner och de träffar jag haft, tack vare nätdejting, får mig bara tröttare. Tre dejter har jag haft, och mitt hjärta är helt oberört. Efter förra träffen kände jag mig jätteledsen och undrade om jag kanske inte ens kan bli kär i någon mera. Det är så länge sen och även om jag inte tror det, egentligen, undrar jag ändå. Medan jag vandrat vidare ensam i livet, egentligen i snart tio år nu (när jag började förhållandet med sonens far försökte jag mig på att ha ett förhållande utan starka känslor...det skulle inte vara "allvarligt"), ser jag människor runt mig som skiljer sig och direkt hittar en ny partner. Jag förstår inte hur de gör det och varför det inte lyckas för mig. Är jag redan för skadad av de upplevelser jag haft? Var kan jag hitta hjälpen att hela min tilltro till män?

 Nu just har jag en stund för mig själv, mamma är igen på sjukhus, sonen hos sin far. Jag hoppas att jag snart kommer in i en positivare period - vilket automatiskt brukar hända till sommaren. Samtidigt förstår jag inte hur jag någonsin ska orka igenom en vinter på nytt.