I de kanaliserade texterna som jag läser varje vecka påpekas ju att vi nu bombaderas av energivåg på energivåg. Det är tröstrikt, ger en förståelse till varför varandet kastar så mycket. En dag helt på topp, glad, energisk, positiv och sedan igen en period av att vilja helt ge upp. Byta liv med någon annan, fly, försvinna, känslor av att det inte finns något att leva för. Eftersom jag ändå i grunden är trött känns små motgångar extra hårt.
Samtidigt längtar jag helt otroligt efter en partner och de träffar jag haft, tack vare nätdejting, får mig bara tröttare. Tre dejter har jag haft, och mitt hjärta är helt oberört. Efter förra träffen kände jag mig jätteledsen och undrade om jag kanske inte ens kan bli kär i någon mera. Det är så länge sen och även om jag inte tror det, egentligen, undrar jag ändå. Medan jag vandrat vidare ensam i livet, egentligen i snart tio år nu (när jag började förhållandet med sonens far försökte jag mig på att ha ett förhållande utan starka känslor...det skulle inte vara "allvarligt"), ser jag människor runt mig som skiljer sig och direkt hittar en ny partner. Jag förstår inte hur de gör det och varför det inte lyckas för mig. Är jag redan för skadad av de upplevelser jag haft? Var kan jag hitta hjälpen att hela min tilltro till män?
Nu just har jag en stund för mig själv, mamma är igen på sjukhus, sonen hos sin far. Jag hoppas att jag snart kommer in i en positivare period - vilket automatiskt brukar hända till sommaren. Samtidigt förstår jag inte hur jag någonsin ska orka igenom en vinter på nytt.
Samtidigt längtar jag helt otroligt efter en partner och de träffar jag haft, tack vare nätdejting, får mig bara tröttare. Tre dejter har jag haft, och mitt hjärta är helt oberört. Efter förra träffen kände jag mig jätteledsen och undrade om jag kanske inte ens kan bli kär i någon mera. Det är så länge sen och även om jag inte tror det, egentligen, undrar jag ändå. Medan jag vandrat vidare ensam i livet, egentligen i snart tio år nu (när jag började förhållandet med sonens far försökte jag mig på att ha ett förhållande utan starka känslor...det skulle inte vara "allvarligt"), ser jag människor runt mig som skiljer sig och direkt hittar en ny partner. Jag förstår inte hur de gör det och varför det inte lyckas för mig. Är jag redan för skadad av de upplevelser jag haft? Var kan jag hitta hjälpen att hela min tilltro till män?
Nu just har jag en stund för mig själv, mamma är igen på sjukhus, sonen hos sin far. Jag hoppas att jag snart kommer in i en positivare period - vilket automatiskt brukar hända till sommaren. Samtidigt förstår jag inte hur jag någonsin ska orka igenom en vinter på nytt.
Det är när man minst anar det som det händer. Fast man inte tror att man kan vara kapabel till sådana känslor mera så visst är man det. Det har inget med ålder eller vad man gått igenom tidigare att göra. När kärleken drabbar en så glömmer man allt annat. Kärleken är en så stark energi. Vi är en del av ett större sammanhang och fast du inte förstår orsaken just nu så kan det finnas flere orsaker till att denna speciella person inte finns i ditt liv just nu.
SvaraRaderaHa en skön helg och försök vila :)
Kram
Det går ofta extremt lång tid mellan mina förhållanden. Jag tror ibland att man behöver vila, att det är så mycket annat att hålla reda på att det inte finns ork till ett förhållande. Att man nog vill, men på något sätt ändå slår ifrån sig undermedvetet.
SvaraRaderaF.d. Matildas fik
Pia: det är kanske det också att jag egentligen aldrig har haft ett långt förhållande och tycker det skulle vara dags nu för något stabilt i mitt liv. speciellt här på landet är man så ensam när man inte delar livet med någon, det finns liksom inga alternativ. Min närmaste vän är vår vän K - så du kan förstå att jag är rätt ensam och längtar efter någon människa nära mig. Men kanske jag är i dendär perioden när det gamla försvinner och nya människor ska ta deras plats - men såhär har det varit nu redan i flera år :(. Eller så kanske det är det att jag nu äntligen börjar ha ork för vänskaps- och andra relationer och när det är tomt på det området känns det så lessamt. Men är något tomt, borde det ju fyllas. Hjälper inget annat än vänta. kram!!
SvaraRaderaMatilda: jag vet ju att det är sådär också, men jag antar att det också finns en rädsla, för utan hjälp klarar jag snart inte av allt. Pengarna hjälper inte till med allt och räcker inte heller till i längden. Nu hoppas jag också på någon som kunde hjälpa mig i vardagen. Problemet är ju också att jag sällan rör mig på ställen där de få "lediga" männen gör det och detta med nätdejting som känns som mitt enda alternativ, är rätt tungt det också....ja suck. Det är inte så roligt nu just, men vi går ju mot ljusare tider!!