Tankar skapar

...heter det och nu börjar jag snart tro att det faktiskt är sant. En efter en av de saker jag länge irriterat mig på, men inte ansett mig ha råd att förnya, blir nu förnyade på sätt eller annat - om jag inte förstår göra det frivilligt (som med bilen och kylskåpet), känns det som om vägar visas. I dag skulle jag klippa gräsmattan - har inte gjort det på flera veckor, men nu skulle jag tvinga mig till det, eftersom det började vara så jättelångt på de ställen jag inte hann klippa förra gången (då tog bensinen slut och jag hann inte hämta mer). Nu hade jag knappt klippt en tredjedel, så gick "gashandtaget" sönder medan jag hade tömt gräsbehållaren (dit gräset samlas) hade den ramlat sönder och samman....Det såg helt absurt ut, jag förstår inte hur den kunde lossa så totalt. Själva ramens "hållare" gick redan sönder ifjol, det vill säga de delar som håller upp skalmarna - det har varit besvärligt, men gått att klippa än. Jag försökte få tillbaka gasen, men en vajer lyckades jag inte med och eftersom jag äntligen fått igång mig själv, stampade jag iväg till grannen och bad att få låna deras gräsklippare. Ja, vad skulle jag ha gjort utan dem alla dessa år...?!

När jag började klippa med den fick jag en uppenbarelse - tänk att gräsklippning kan gå så lätt! Jag orkade till och med skjuta den lilla, nätta klipparen med en arm och den gick mycket lättare att köra runt och in i buskar. Hurra! Tänker aldrig mera använda vår gamla, den är som att skjuta en personbil framför sig. Har tänkt att det måste vara en "självgående" som vår gamla, men nu såg jag att det inte alls behöver vara det - och såna där små är mycket billigare dessutom. Hurra igen! Få se när jag tvingas byta tvättmaskin. Den har jag också kämpat med länge :). Sen har jag en tid försökt skapa mig en partner i mitt liv, få se när det lyckas ;)

Bilen som symbol!

Ibland har medierna sagt till mig att jag borde skriva dagbok om insikter, drömmar, mål och sedan titta bakåt och faktiskt se att saker och ting förändrats. Det var t.ex. sist ett svar på min beklagan att jag inte "varken ser/hör/känner" några andra dimensioner. Men sen vet jag ändå att min intuition fungerar - men den är så himla flyktig och svår att faktiskt konkret lita på. Det är bara känslan jag kan följa, men jag kan inte diskutera med den. Det är det jag inbillar mig att de som har till exempel hörselns gåva, kan ställa en fråga till änglar/hjälpare och faktiskt höra ett svar. Men jag antar att det enda är att acceptera att min gåva är undflyende och vag, men finns där och jag måste jobba på att förstå den och samtidigt vara öppen och följa känslorna. Kanske denna blogg kan vara in dagbok - att skriva för hand verkar inte mera funka - har börjat flera gånger, men alltid har jag bort boken eller något liknande. Datorn vet jag var den finns och kan lätt avbryta mina andra tankar om det känns att jag vill skriva ner något här!

I lördags var verkligen en dag då änglarna styrde. De var på besök i fem dagar - fast jag tror förstås att de är här alla dagar, kedjebrevet är en metod att hjälpa oss att faktiskt komma ihåg dem. På morgonen såg jag en bilannons i tidningen, som verkade väldigt bra. Har ibland lite tittat på annonser, men tyckt att det är så himla jobbigt med bilköp och försäljning, så har inte på allvar tänkt att jag faktiskt ska köpa något. Å andra sidan har jag en tid faktiskt tänkt när jag kört bilen "snart har jag en ny fin bil" och riktigt tänkt hur det ska kännas. Det har tyvärr också medfört att jag inte orkade sköta om den gamla alls och när till exempel bilstereon gick sönder, har det känts övermäktigt att söka reda på vem som kan fixa den.

Summa summarum: nu har jag en ny (begagnad), fin bil - i en prisklass som lämpade sig för min plånbok, med allt bättre än hos den gamla: fyra dörrar, stor baklucka, värme i framsätena, airbag, en fungerande radio (och bandspelare - hurraa! får lyssna till mina många fina kasetter), inga repor och bucklor i karossen och ingen spricka i vindrutan. Känns som om jag gjort ett val som berör mitt liv och kropp också - man kan gå vidare och börja om från början trots skavanker och trötthet över allt som hänt.

Hela processen blev jättesmärtfri - några textmeddelanden, några samtal till och av min kusin. Sen glömde jag det hela, åkte till närmaste stad för att fotografera fårutställning och simma med sonen. Först där kom jag att tänka på bilen och ringde försäljaren - och insåg att jag har en chans att få ett fynd, men jag måste åka iväg till Vasa ännu samma kväll. Egentligen älskar jag den smått hysteriska känsla som uppstod: hastigt iväg hem, tömning av gamla bilen, snabbdamsugning, hitta överlåtelsedelen av registerboken (gick också snabbt!), in med vinterdäcken, snabbdusch av mig och sonen och så iväg. På kvällen stod vår mörkblå (lite lilaskiftande) bil på vår gård!

Min första egna bil var gyllene - då satte en massa stora saker igång i mitt liv i samband med min flytt till Helsingfors (tror det var 1997), när pappa dog 2002 köpte jag den nya, en röd bil. Den symboliserade kraften jag behövde under åren som följde - uppbrottet från Hfors, viloperioden och det helt nya med nya jobb och ett överraskningsbarn. Nu är dags för lite högre energier, hoppas jag. Kommunikation, intuition - och kärlek (hmmm, det får jag inte riktigt in i bilfärgen, men om inte annat, så var det mycket kärlek av änglarna som hjälpte mig att så smärtfritt få en välbehövd bil)!

Nya tider?!

Vilka tunga dagar! I början av veckan var det några lättare, gladare, mera positiva dagar, men nu igen är det enbart tungt. Samtidigt känns det som om allt igen faller över mig - det positiva kan jag inte ta till mig och det negativa håller på att krossa mig. I de kanaliserade texterna läser jag (tack och lov) att vi lever i tider när energierna förändras och det påverkar oss på alla nivåer. Vilken lättnad att läsa! För utan dessa texter skulle jag snart börja tro att jag håller på att bli galen. Trycket inombords/i huvudet är enormt emellanåt. Men jag har aldrig glimtar av någon annan dimensions lycka, kärlek - det känns tungt att uppleva förändringen utan hjälp och stöd av andra i samma situation. Jag kan inte ens tala om något sådant med någon här - de förstår inte. Som sagt, utan de kanlaiserade texterna skulle jag verkligen tro att det är något allvarligare fel på mig.

Bort med det gamla

Jag läser en väldigt massa kanaliserade texter och enligt dem är vi nu redan inne i den nya tiden - tror jag man kan säga. För min del är det smått hysteriskt - kan inte sluta göra mig av med gammalt...har målat hela vår yttre farstu i sommar, sen var det skorstenen som stod i tur. Där fanns kaj bon som måste bort (det var en överraskning) och nu håller jag på att förnya mitt kök med gamla skåp som målas....startpunkten var ett nytt kylskåp. Samtidigt har jag varit otroligt trögstartad redan i en vecka. Och när jag äntligen får igång mig själv, då strular ofta något. När jag skulle skurva, var batteriet slut i borrmaskinen, när jag skulle skriva kolumnen klar, började det åska, när jag behövde vattenpasset, som trillat i vägen i åratal, var det spårlöst försvunnet, när jag skulle klippa gräsmattan, då jag fått barnvakt i cirka en timma, var bensinen nästan slut, etc etc etc. Men sakta men säkert städar jag undan gammalt och förnyar och ordnar så mitt nya liv ska flyta bättre. Ännu finns många saker att åtgärda - jag önskar bara att det inre trycket skulle lätta, så det inte känns så dramatiskt. Är det skolstarten som närmar sig som ännu gör sig påmind, eller vad kan det vara...jag har ju bestämt mig för att ta ett lugnare år. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att sonen är i dagis - han kommer att älska att ha andra att leka med igen, efter en sommar när han rätt ofta fått leka ensam eller se på barnprogram. Pengarna är ett frågetecken, men jag hoppas och tror att det ändå ska gå i hop på något sätt. Ändå är jag inombords väldigt orolig och upp i varv - kanske det kan förklaras med de nya energierna, som ännu inte kommit till rätta? Riktigt illa är det de dagar det är åska och lågtryck, vet inte hur jag ska klara av hösten som ju till största delen är ett enda lågtryck! Kan bara hoppas och tro att energierna lugnar ner sig och jag också ska kunna fungera på ett mindre laddat sätt.