söndag 15 april 2012

Flyttar/enar

Jag har bestämt att jag inte fortsätter med två bloggar, utan tar steget fullt ut och är både andlig och vardaglig i en och samma blogg :). Har kanske gömt undan en del av mig i vardagen, men hoppas plocka fram den mer och mer. Har inte så mycket tid mera för bloggandet, men vi får se hur det blir om jag faktiskt vågar plocka fram det andliga in dit. Jag har inte många läsare nu, så egentligen är det ju ingen skillnad :). Anyway, om någon råkar hamna hit, finns texter (kanske)  på www.jemaya.blogspot.com. Hoppas alla är på väg/har redan hittat till den plats i ert liv, där ni känner att ni följer er inre röst och gör det som ni i hjärtat känner är rätt. Peace and love!!

ps. då jag höll på att skriva detta, lyssnade jag samtidigt på youtube på Cheryl Lee Harnish, då hon lade kort för veckans energi. Kunde inte annat än le då det handlade om "reveal yourself", visa vem du är, vad som är viktigt för dig, göm inte undan någontind :). 

fredag 23 december 2011

God Jul!


Vi går mot ljusare tider! 

torsdag 22 december 2011


Jag kan ju inte låta året sluta ångestfyllt ens på bloggen. Men jag har haft det jättesvårt i över en månad. Fysiska problem, som jag hade när jag var utbränd efter att mitt äktenskap havererade för tio år sedan, har dykt upp på nytt och jag var mycket nere i många dagar - tårarna rann för minsta lilla sak. Men ofta blir det bättre, förr eller senare. Nu har jag hittat tillbaka till lugn inombords, till och med gnistor av glädje och förnöjdsamhet. Och känslorna över det senaste havererade förhållandet har mattats av och jag kan känna tacksamhet för vad S gjorde. Han väckte mig ur min feminina dvala och eftersom han var räddare än jag, gav han mig plats att i lugn och ro hitta mina egna känslor. Nu vet jag att jag kan känna starkt, bli kär och njuta av att vara med en man - i våras kände jag mig helt bortdomnad, som om jag aldrig mera skulle kunna känna något alls. Förstås skulle jag ha velat fortsätta, men jag vet också att han inte var rätt man för mig att ha ett på alla plan tillfredsställande förhållande med. För nu vet jag att jag vill och kan ha ett sådant - hittills har jag inte ens riktigt vågat tänka mig ett sådant.

I kanaliserade meddelanden har det skrivits om hösten som en tid när gammalt mörker stiger upp, gammalt ska rensas ut - det har jag minsann gjort. Dessutom har jag kämpat med att helt konkret reda ut ägoförhållanden över en åker efter min pappa. Jag har ringt landsarkiv och gamla män här i byn för att försöka hitta ett gammalt köpebrev från 60-talet, men har inte lyckats med det än. Samtidigt har det känts som om jag reder ut mycket gamla saker i släkten på samma gång. Huset är ju över hundra år gammalt och det har jag ju verkligen fått gå till grunden med - för några år sedan revs ju golvet upp och mullbänkar fraktades bort för att få rum för isolering i vardagsrumsgolvet. Före har jag ju renoverat vinden. Hade en mardröm för några månader sedan då jag stod och stirrade nerför trappan och ett spöke kom upp därifrån. Jag kunde inte röra mig, men när det for förbi mig rörde jag vid hennes hår....Jag vaknade helt skräckslagen och vågade inte gå på toa på en halv timme :). Jag tror det hade att göra med alla gamla rädslor som jag var tvungen att släppa fram. Kul var det inte, men nödvändigt.

Jag har också börjat hitta nya vänner - sådana jag kan tala om alla saker med, både andliga fundringar, män, barn och vardag. Det är jag så tacksam över - utan vänner är man så fruktansvärt ensam. Men det tar tid att komma nära nya människor, ibland kan det hända direkt, men av någon orsak har det inte hänt så snabbt här. Kanske för att jag inte heller haft energi för det medan mamma levde. Jag har ju några som alltid funnits där för mig, men de bor inte i närheten och vi ses sällan. Framtiden ser ljusare ut - solen får gå ner över de gamla svårigheterna, som jag jobbat hårt med de senaste veckorna - och nästa år blir bra, det läste jag nyss på Sanna Ehdins blogg :). 

tisdag 15 november 2011

Kärleken är hemsk




Var är all andlig hjälp när man behöver den?! Jag skickade blått ljus till vår situation i söndags, omgav oss med änglar - vad hjälpte det?! I går då jag inte visste hur jag skulle hålla mig i skinnet på kvällen - var fanns hjälpen då? Inte meditation, inte rosenkvarts, inget överraskande samtal från någon som känt sig manad, inget budskap, inget gav mig lindring. Och nu kan jag inte ens fly in i sömnen - två timmars respit fick jag i natt, sen gick det inte att sova mer. Det fanns ingen jag kunde ringa, för den enda som kunde ge mig ett avslut, hörde inte av sig. 

tisdag 13 september 2011

Rädslor

Som ni kanske läst på den andra bloggen, så träffade jag en man på kryssningen jag och min son var på i augusti.   När mamma dog kände jag ett stort hål av tomhet som jag direkt ville fylla - vart skulle jag sätta all tid och alla känslor av omvårdnad, de liksom svävade runt utan adress. På qigonglägret hade jag en mycket svår kväll med mig själv, jag ville starta om utan barlast av gammalt gräl och groll. Det enda ouppklarade var förhållandet till sonens pappa. Fick jättemycket ångest över det som varit och det faktum att förtroendet vi hade för varandra ännu då D var liten, aldrig återfunnit sig. Jag hade hoppats att vi trots allt lite kunnat diskutera och att han skulle ha varit ett litet stöd för mig i vardagen. I paniken sms:ade jag ett medium och fick tid direkt efter lägret. Nästa dag hade jag redan lugnat ner mig, men for ändå till henne. Hon uppmuntrade mig att släppa taget om "lyckliga alternativa familje-drömmen", med sonens pappa skulle jag inte få det. Samtidigt uppmuntrade hon mig också att ta det lugnt och inte desperat försöka hitta någon att fylla tomrummet med, "för då kan du dra till dig någon lustigkurre igen". Jag tog till mig råden och eftersom jag också kände mig så bra efter lägret, tror jag faktiskt jag också lyckades släppa greppet. På kryssningen var mitt mål att lite flirta med någon man - när S dök upp vid mitt bord, var jag bara glad över att målet blev uppfyllt, dessutom med någon som jag gillade från första stund. Men längre än så tänkte jag inte egentligen. Men sen har vi hållit kontakten, fantastiskt nog. Och för första gången på nästan ett decennium känner jag fjärilar i bröstet när jag ser på en man. Jag visste att om jag nu tillåter mig att bli kär, så följer en massa osäkerhet och rädsla över att igen bli sårad på köpet, men nu var jag redo att kasta mig in i livet - som ju handlar om att våga ta emot hela paketet. Och jag har fått kämpa med mig själv. Jag har haft våldsamma dramer i mitt huvud under de tre veckor vi inte kunde ses här emellan. Jag vet att de inte hade något som helst med just denna man att göra, utan med min egen osäkerhet, rädslor från tidigare förhållanden coh helt enkelt för mycket tid att fundera....Men då jag klarat av att känna rädslorna, tänka efter vad det egentligen är och varifrån det kommer, har jag för det mesta lyckats komma till en nollpunkt: det blir som det blir, jag är tacksam över att ha träffat honom, fått känna det så här. Jag känner honom inte ännu, jag vet inte hur det blir. Men det blir som det blir. Och då har lugnet oftast sänkt sig inombords.

Jag märker också att vardagen nu är lite svår för mig. Jag trodde att jag skulle vara så trött i höst, att jag inte skulle orka jobba mycket. Nu önskar jag att jag skulle ha mera jobb. Jag är inte alls trött, tvärtom har jag en orolig energi som söker utlopp - har faktiskt börjat motionera mycket mera och huset har jag fått rett upp nästan helt (kallvinden är ett projekt jag inte helt orkar slutföra i höst). Trots att jag klagat över att tid och ork inte funnits tidigare för skrivande, till exempel, saknas nu grunden, på sätt och vis, för att jag ska jobba här hemma. Jag gjorde det ju för att samtidigt kunna sköta mamma. Nu är jag bara ensam hemma. Med mina nervösa tankar. Men, men, kan inte annat än andas djupt, kanske gå ut på länk emellan, ta en dag i sänder och lita på att det blir som det blir och i slutändan så blir det bra. Min uppgift är att ta mig igenom min orolighet och mållöshet, vänta på riktningen som säkert småningom visar sig.

För trots att jag inte har det helt lätt med mig själv mellan varven just nu, så känner jag mig ändå levande och att jag rör mig framåt. Och det är viktigt!

söndag 21 augusti 2011

En annan syn på en hemsk händelse

Jag får regelbundet mail med översatta kanaliserade meddelanden - här är ett som verkligen kändes viktigt. En förklaring och något positivt med händelserna i Norge (som hände samma dag min mamma begravdes - jag har haft svårt att alls ta till mig det, hade tillräckligt med min egen sorg).


Mestarit, voitteko kertoa meille jotain siitä nuoresta miehestä, joka 22.7.2011 räjäytti pommin Oslossa ja sitten meni tappamaan lähes 80 nuorta ihmistä kylmäverisessä ampumisvimmassaan? Mikä tämän kammottavan tapahtuman henkinen tausta on? -Lisbeht, Norja
Vastaus:
Jokainen sielu ihmiskehossa maaplaneetalla on oppimassa. Jotkut osallistuvat yksinäisiin oppitunteihin, jotka ovat sisäisiä kamppailuja, mitkä eivät oikeastaan vaikuta kehenkään heidän ympärillään, ja sitten on niitä, jotka ovat tehneet sopimuksia vaikuttaakseen suuriin ihmismassoihin - jopa koko planeettaan. Maailmanne on tällä hetkellä myllerryksessä, kun konfliktit täplittävät pintaa kuin tuhkarokko. Monien reaktiona on ollut aseistaa itsensä ja piiloutua pelon ja vihan taakse ja iskeä kenen tahansa kimppuun, joka ei ajattele samalla tavalla.

Norja on maa, jonka reaktio väkivaltaan on erilainen kuin suurimman osan maailmassanne. Siellä ei seistä omassa nurkassa huutamassa kostoa tai linnoiteta maata aseistettujen joukkojen taakse - siellä vastataan avoimuudella ja rakkaudella. Pyritään ymmärtämään, mitä voidaan tehdä uhrien auttamiseksi ja tapahtuman uusiutumisen estämiseksi. Suvaitsevaisuus ja keskustelut korvaavat nyrkkitappelut ja syytökset. Poliitikkoja voidaan lähestyä ja he todella kuuntelevat, mitä kansalla on sanottavana.

Tämä terroristi ei ollut ulkopuolelta vaan kotitekoinen. Hän kihisi kiihkoilevia uskomuksiaan sisäisesti vuosia, loi pahansuopaa manifestiaan ja rakensi näyttämön sen paljastamiselle. Hän hyökkäsi hallitusta vastaan, mitä hän piti steriilinä, ja työväenpuolueen nuoria vastaan, jotka toivottivat tervetulleeksi joukkoihinsa rodusta tai alkuperästä riippumatta kaikki, kunhan heidän aikomuksensa oli maan hyvä ja kasvu. Hän halusi kaikkien näkevän, että kaikkien mukaanottamisasenne laimentaa norjalaisen paremmuuden. Breivik halusi sytyttää Norjan jokaista vastaan, joka ei ollut täysin norjalainen, kristitty tai elitistinen. Hän ei onnistunut.

Oletko kuullut tällaisesta suunnitelmasta menneisyydessä? Näin natsit aluksi kiihottivat kansaa kehittämään "über"-rodun. Toisessa ajassa tämä juoni toimi. Toisessa maassa tämä olisi ehkä toiminut nytkin, mutta norjalaiset eivät ole sopuleita. He ovat avoimia ja antavia. Aivan kuten he ovat vastustaneet menemistä Euroopan unioniin, koska he haluavat määrätä omasta kohtalostaan, he reagoivat tähän tragediaan omalla tavallaan.

Tämän ihmisen aiheuttaman katastrofin kautta, jokainen inkarnoitunut sielu joka on tullut tietoiseksi tästä verilöylystä, on sekoittanut tämän energian oman elämänmatkaansa. Ne joiden sopimus aiheutti henkilökohtaisen yhteyden kuolemiin, ovat esittäneet pettämisen, hylkäämisen, syyllisyyden, yksinäisyyden, surun, kontrollinpuutteen ja ehdottoman rakkauden oppitunteja. Norjalaiset yhteisönä ovat liittyneet yhteen perheeksi tarkoituksena tuntea se vahvuus, mikä heillä on kansana. Ulkopuoliselle maailmalle on näytetty erilainen tapa reagoida ja prosessoida pöyristyttäviä tekoja alistumatta väkivaltaan tai kostamiseen.

Perjantain tapahtumat 22.7.2011 ovat harjoitus planeetalle. Miten ihmiset haluavat käyttää näkemäänsä ymmärtääkseen paremmin omaa tehtäväänsä tässä elämässä? Heidät on nyt altistettu "rakastavalle" tavalle käsitellä katastrofia. Käyttävätkö he tätä uutena mallina vai palaavatko he väkivaltaan kuten tavallista? Näkevätkö he, että kiihkomielinen yritys tyrkyttää omia uskomuksiaan toisille on mahdoton? Tuleeko heistä suvaitsevaisia ja kunnioittavat he toisten valitsemia polkuja? Vain aika kertoo sen.

Käyttäkää hetki kiittääksenne sieluja, jotka valitsivat osallistua tähän harjoitukseen, jotta voisitte saada täyden voiman ja vaikutuksen tästä tyrmistyttävästä tapahtumasta. He ovat tehneet teille suuren palveluksen osoittaakseen jotain, mitä ei voi ajatella, ennen kuin se koetaan. Se oli osa heidän valitsemiaan oppitunteja, joten he kiittävät myös teitä. Viettäkää jonkin aikaa tämän tapahtuman energiassa ja katsokaa, miten se resonoi kanssanne. Käykää läpi mahdollisia reaktioita eri näkökulmista ja näette, että olette osallistuneet valmistumiskurssille ihmisyydessä ja elämän oppitunneissa.

Henkimaailman mestareita kanavoinut Toni Ann Winninger ( www.mastersofthespiritworld.com)
26.7. - 2.8.2011
Vapaasti suomentanut Pirjo Laine

onsdag 11 maj 2011

Time to go

Har stegring och är allmänt "borta". I går kväll fick jag föra mamma till bädden, hennes ben bär henne egentligen inte mera och jag orkar inte stiga upp flera gånger per natt för att hjälpa henne på påttstolen bredvid sängen. Natten till måndagen tappade hon balansen och blev till sist sittande bredvid sängen. Jag bad om tilläggsstyrka och orkade faktiskt lyfta henne tillbaka i sängen och som ett under hade hon inte heller speciellt ont efter äventyret. Jag ville så att hon ska kunna stanna hemma till tisdagen då hennes kusin (och några andra släktingar) skulle komma på besök. De står varandra mycket nära och jag visste att det är viktigt för båda att ännu kunna träffas - kusinen bor 1,5 timmars bilväg härifrån, så de träffas inte så ofta mera. På kvällen var hennes krafter borta och jag var tvungen att föra henne till bädden. Jag har många gånger trott det värsta under de senaste åren, men nu känns det starkare än någonsin. Tog nyss ett änglakort, fick "Time to go". Där står bland annat "Endings are merely the start of a new beginning, and we are with you through each phase and cycle..."och som tillägg:  Completion and the end of a cycle are at hand/Call upon Archangel Azrael for help with grieving and Archangel Michael for help with courage".