I år har jag haft energi att ta itu med det faktum att jag saknar en partner, någon att dela mitt liv med. Eftersom jag inte har varken ork eller egentligen lust att vistas i utelivet på veckoslut (och det egentligen inte finns speciellt många ställen i min ålder), har jag gett mig in i kontaktannonsvärlden på nätet igen (sonen är faktiskt resultatet av en sådan träff för snart sex år sedan :).
Det har givit mig en jätte energikick att se att det faktiskt finns riktigt trevliga, lediga män "out there" - tyvärr inte här i trakterna...trevliga nog, men inte lediga :). I går var jag på date med en jag fått kontakt med via nätet - min första date på över ett år, och första pussen på över fem år! Jag vet inte ännu vad jag egentligen känner, men vi hade en trevlig kväll med verkligen god mat och mycket skratt. Men jag kände mig inte redo för att ta det hela ett steg längre, inte ens till oskyldig kyss - smackade till som en tonåring som testar första gången :). Jag brukar direkt veta om jag kan bli förälskad eller inte, nu är jag som sagt inte säker på om det är osäkerhet, rädslor eller helt enkelt "rostighet" som står i vägen, eller det faktum att djupare känslor kanske inte ens finns där. Speciellt efter denna långa tid av brist på uppmärksamhet från det andra könet, törstar min kvinnlighet efter bekräftelse på att jag efter alla förändringar är tilldragande och attraktiv. Att hela paktet som är jag varken är skrämmande eller konstig. På det sättet var denne man typiskt finsk - inte en komplimang kom över hans läppar...och sen skulle vi pussas. Så funkar inte jag, jag vill känna ett känslomässigt närmande genom blickar, fysisk beröring, kanske ord... innan jag tar steget från glad diskussion till fysisk närhet. Men vackert såhär, det är ett steg framåt. Dessutom finns det kanske inte rent praktiskt speciellt stora förutsättningar för oss, båda är bundna till ställena vi bor på på grund av barn. Åh om jag kunde träffa någon här närmare som liksom denne man har rest, tycker om att till exempel paddla och vandra i naturen, som har haft olika jobb och också klarar av praktiskt arbete och som det är intressant att tala och diskutera med. Han är helt enkelt intelligent, pratsam - och utseendemässigt ok :). Kanske en större lyhördhet ännu kunde sättas till önskelistan :).
Direkt jag kom hem igår konsulterade jag mina änglakort - de konstaterade att jag ska formulera det jag vill ha, så får jag det :). Så nu har jag ju gjort det :). I morse fick jag på FB ett "Budskap från universum": Sluta tänka så mycket och följ ditt hjärta. Tro på kärlek, det leder dig rätt. Heheh, kan det vara mycket klarare sagt än så :).
Jag har på sistone många gånger insett att allt inte behöver vara så antingen eller - om jag ska skriva en bok så behöver jag inte sikta på att det ska bli otroligt komplext, stort och fantastiskt - det kan också vara ett första försök i liten skala. I många andra saker är jag också allt eller inget och det sätter stora krav på mig själv som ju egentligen är onödiga. Men "programmeringen" sitter djupt, märker jag. Nu ska det vara "mitt livs man" direkt, att ta det "poco à poco", träffas så länge det är trevligt och se vart det leder, det är inte så lätt.
Förra veckan var orolig, sonen vaknade flera gånger på nätterna - och jag också då förstås. Men jag vaknade till också av mig själv många gånger per natt och hade svårt att sova efter femtiden. Dessutom fick min mamma igen problem med hjärtat och har varit på sjukhus sedan tisdagen (nu är det stabilt igen). Hörde att månen är nära jorden nu, det kan vara en orsak. För sonens del var det säkert vattkopporna som bröt ut på fredagmorgon. Jorden har också varit orolig på andra håll - jordbävningen i Japan på fredagen var säkert en reaktion på Moder Jords förnyelse.
Det har givit mig en jätte energikick att se att det faktiskt finns riktigt trevliga, lediga män "out there" - tyvärr inte här i trakterna...trevliga nog, men inte lediga :). I går var jag på date med en jag fått kontakt med via nätet - min första date på över ett år, och första pussen på över fem år! Jag vet inte ännu vad jag egentligen känner, men vi hade en trevlig kväll med verkligen god mat och mycket skratt. Men jag kände mig inte redo för att ta det hela ett steg längre, inte ens till oskyldig kyss - smackade till som en tonåring som testar första gången :). Jag brukar direkt veta om jag kan bli förälskad eller inte, nu är jag som sagt inte säker på om det är osäkerhet, rädslor eller helt enkelt "rostighet" som står i vägen, eller det faktum att djupare känslor kanske inte ens finns där. Speciellt efter denna långa tid av brist på uppmärksamhet från det andra könet, törstar min kvinnlighet efter bekräftelse på att jag efter alla förändringar är tilldragande och attraktiv. Att hela paktet som är jag varken är skrämmande eller konstig. På det sättet var denne man typiskt finsk - inte en komplimang kom över hans läppar...och sen skulle vi pussas. Så funkar inte jag, jag vill känna ett känslomässigt närmande genom blickar, fysisk beröring, kanske ord... innan jag tar steget från glad diskussion till fysisk närhet. Men vackert såhär, det är ett steg framåt. Dessutom finns det kanske inte rent praktiskt speciellt stora förutsättningar för oss, båda är bundna till ställena vi bor på på grund av barn. Åh om jag kunde träffa någon här närmare som liksom denne man har rest, tycker om att till exempel paddla och vandra i naturen, som har haft olika jobb och också klarar av praktiskt arbete och som det är intressant att tala och diskutera med. Han är helt enkelt intelligent, pratsam - och utseendemässigt ok :). Kanske en större lyhördhet ännu kunde sättas till önskelistan :).
Direkt jag kom hem igår konsulterade jag mina änglakort - de konstaterade att jag ska formulera det jag vill ha, så får jag det :). Så nu har jag ju gjort det :). I morse fick jag på FB ett "Budskap från universum": Sluta tänka så mycket och följ ditt hjärta. Tro på kärlek, det leder dig rätt. Heheh, kan det vara mycket klarare sagt än så :).
Jag har på sistone många gånger insett att allt inte behöver vara så antingen eller - om jag ska skriva en bok så behöver jag inte sikta på att det ska bli otroligt komplext, stort och fantastiskt - det kan också vara ett första försök i liten skala. I många andra saker är jag också allt eller inget och det sätter stora krav på mig själv som ju egentligen är onödiga. Men "programmeringen" sitter djupt, märker jag. Nu ska det vara "mitt livs man" direkt, att ta det "poco à poco", träffas så länge det är trevligt och se vart det leder, det är inte så lätt.
Förra veckan var orolig, sonen vaknade flera gånger på nätterna - och jag också då förstås. Men jag vaknade till också av mig själv många gånger per natt och hade svårt att sova efter femtiden. Dessutom fick min mamma igen problem med hjärtat och har varit på sjukhus sedan tisdagen (nu är det stabilt igen). Hörde att månen är nära jorden nu, det kan vara en orsak. För sonens del var det säkert vattkopporna som bröt ut på fredagmorgon. Jorden har också varit orolig på andra håll - jordbävningen i Japan på fredagen var säkert en reaktion på Moder Jords förnyelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar